Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen

äktenskapAllra första gången de sågs var på en vårdcentral. Hans dotter var sjuk, hon var läkare. Andra gången sprang de på varandra av en slump och blev vänner. Han lämnade fru och en två år gammal dotter för hennes skull. Det sista hans fru hade att säga innan han gick var:

Jag hoppas av hela mitt hjärta att någon kommer att lämna dig på samma sätt som du lämnat mig.

Hon kom att bli bönhörd. Berättelsen om Timmys och Jons äktenskap är närgången och sårig. Det mest privata skrivet på en skenbart enkel prosa. Detaljerna är ibland så plågsamt smärtsamma att det känns fysiskt. Det är Jon som är berättar, men inte bara från sin horisont. Han går också in i Timmys huvud och tankevärld och berättar om den kvinna han tror hon är.

Berättelse om ett äktenskap nominerades mycket välförtjänt till Nordiska rådets litteraturpris. På 179 sidor lyckas Gulliksen förmedla läsaren en känsla av att ha levt nära Jon och Timmy under hela deras äktenskap. Från början till det bittra slutet. Han sätt att skriva är motsägelsefullt, å ena sidan fåordigt och kliniskt, å andra sidan vackert och poetiskt. I vilket fall som helst är språket fantastiskt. Jag är golvad och tämligen slutkörd, orden skär som en skalpell i denna obarmhärtiga skildring av ett modernt äktenskap. Mycket lämnas till läsaren och även om Jon berättar tar inte texten ställning för eller emot någon av parterna. Men den smärta och förtvivlan som är Jons, är så lysande skildrad att jag inte kan värja mig. Jag tar in hans mörker i varje por.

Utgiven på Weyler 2016. Översatt av Urban Andersson.

dagar utan ljus nätter utan mörker av David Norlin

dagar-utan-ljus-kopiaEn av 2016 års bästa böcker som jag recenserade på vår kapsejsade moderblogg för något år sedan. Så här ett år senare, känns romanen mer aktuell än någonsin. Vi bjuder på en repris.

En poesidoftande dystopi om ett framtida Sverige ett antal år efter en ödesdiger attack. En ung man kommunicerar med en ung kvinna via en odefinierad sändare. Han är besättningsman på en ubåt, var hon befinner sig är höljt i dunkel. Han anförtror henne minnena av sin uppväxt. Hans föräldrars öde har präglat honom, sin ungdom till trots har han en gammal själ.

Detta är en fantastiskt bra debut, så väldigt välskriven, poetisk och exakt formulerad. Jag är tagen av språket och realismen som jag upplever, tror det sistnämnda beror på att de svenska namnen, de svenska förhållandena och den nordiska naturen som genomsyrar boken.Vad jag däremot hade svårt att sätta mig in i var det tillstånd som verkade ha rått före angreppet. Den vardag som bara sken igenom som korta glimtar i deras berättelser. Ett liv som de såg tillbaka på med vetskapen om att det aldrig mer skulle komma tillbaka”

Pacifism, existentialism, sorg över det som aldrig kan ta form igen, unga män inkapslade på en ubåt. Låter det spretigt? Det är det inte, det är supersmart! Läs!

Utgiven på Weyler 2016.

PS: Moderbloggen är under reparation. Allt vi någonsin skrivit kommer att vara tillbaka  på nätet, förhoppningsvis väldigt snart!