Bokfrukost om Vi faller av Anna Platt tillsammans med författaren

9789137149653En roman skriven med lätt hand och sparsmakat språk. Ett antal korta berättelser i moll om en bukett tilltufsade människor i 90-talets Linköping. De är i alla åldrar med vitt skilda liv, de berättar alla sin historia och om varför de faller. Karaktärerna vävs samman genom att de går in och ut ur varandras berättelser, ungefär som i filmen Short Cuts om ni minns den. Det är melankoliskt, men också präglat av en lågmäld humor.

Några av rösterna från samtalet:

* Härlig igenkänning av Linköping i början av 90-talet
* Formuleringarna var wow!
* Lättläst
* Jag blev väldigt berörd av Monicas berättelse
* Jag gjorde en mindmap över alla personer
* Jättehärlig, korta kapitel lätt att läsa
* Märks att du jobbar med film
* Enkelt och smart
* Känns som verklig vardag
* Gillade personerna, var trovärdiga
* Kände igen mig i Idas bekymmer att välja papper till sina skolböcker
* Gillade att Kåre sov hos sitt Jas-flygplan
* Grät när jag läste om Monica
* Underbart att Elis fick se sin aftonfalk
* Marie-Louise kommer nog att klara sig, men kanske inte Monica
* Många spruckna drömmar
* Innehåller mycket mellan raderna
* Jag tycker den är lite ytlig
* Elis lyckas få igenom att man ska åka till Tåkern,de andra på äldreboendet är upprörda,    de vill åka till Vadstena
* Finns blinkningar till läsaren i bisatserna
* Ingen människa är svart eller vit

Anna Platt berättade att hon efter att i flera år jobbat i team som dramatiker inom film och TV längtade efter att skriva något som ”bara var hennes”. Vi faller är sprungen ur en deppig period och att Ida var den karaktär som kom först. Anna säger också att hon jobbar med dialogen först och funderar ”över vad som kan sägas, utan att man säger det”. ( Läs boken ni kommer att förstå precis).17157459_10154318647743309_3525241130523581323_o

Breakfast Bookclub har ju under åren haft ganska många författarsamtal. Det är väldigt roligt för oss, men jag tror nästan ibland att det är ännu roligare för författaren. De blir liksom alldeles överväldigade, ofta lite rödkindade, när de sitter tillsammans med ett helt gäng människor som just läst deras bok! Läsare som tycker till, citerar och pratar om karaktärerna som om de var bekanta. Jag tror även det var så för Anna Platt. Jag hoppas det i alla fall, vi i bokklubben hade som vanligt jätteroligt och vi var ovanligt ense om att vi gillade boken!

Utgiven på Forum 2017.

Bokfrukost om Lars Gustafssons Doktor Wassers recept

Inför onsdagens bokfrukost hade vi läst Lars Gustafssons allra sista roman Doktor Wassers recept. Enligt mig, ( för det var ingenting vi pratade om vid frukosten)  är omslaget talande.

dr-wasser

Doktor Kurth Wasser är en bluff från början till slut. Han har antagit en annan mans identitet och är egentligen inte alls, den från staden Weimar, bördige medicine doktor som han utger sig för att vara. I sin speciella fragmentariska berättarstil målar Gustafsson upp Dr Wassers liv, dock ej kronologiskt utan genom  återblickar.

I dagens informationssamhälle kan man ju undra hur Wasser lyckades undgå att bli avslöjad? Utan någon som helst läkarutbildning lyckas karln jobba som läkare under många år. Visserligen som forskare inom den mer flummiga inriktningen ”sömnsvårigheter” men i alla fall?  Vi kom fram till att hans första anställning som läkare på mödravården i Tierp lade grunden för hans lyckade maskerad. Han lyssnade till kvinnorna och bad sköterskorna om råd. Han skrev sällan ut mediciner utan att diskutera saken med kolleger. Sakna men säkert byggde han upp en aura av en inkännande och sympatisk läkare. Till sin hjälp hade han också ett fotografiskt minne och dum var han förvisso inte.

Ann-Sofie som tycker mycket om och som har läst många av Gustafssons verk gav oss tipset att läsa Gustafssons romankvintett Sprickorna i muren som består av fem romaner  Herr Gustafsson, Yllet, Familjefesten, Sigismund och En biodlares död. Fantastisk läsning, säger hon.

 Nedan några av rösterna från bokpratet:

En av mina favoritförfattare! Gillar hans fragmentariska sätt att berätta en historia
I början av romanen var jag orolig att boken skulle handla om en sexfixerad gubbe
Kan aldrig ha fungerat på riktigt med bedrägeriet
Boken är lite ”rolig” annars är ju Gustafsson lite svart
Förtjust i sättet att berätta
Nöjd med min läsning
Gillar språket
Har inte läst honom förut. Hittar dock hans böcker i mina äldre syskons bokhyllor
Sex utgör de enda nära mänskliga relationerna han kan ha
Inte så konstigt att han var generaldirektör, de klarar sig alltid genom duktiga medarbetare
Han är en fantastisk lyssnare och jag tror att han ser bra ut egenskaper som tar en långt
Han har inget jag, han har skapat en roll till sig själv, det känns väldigt sorgligt
Mångbottnad berättelse
Gillade språket men inte innehållet
Gustafsson är inte påläst när han ska återge händelser från finska vinterkriget
Ingen linjär berättelse, störde mig lite
Tyckte om när han skrev om 50-talets Sverige
Gustafsson känns som en manlig Kerstin Thorvall när han beskriver alla Wassers sexpartners
Hans identitetslöshet gör att boken inte blir djup
Gustafssons sista bok, var han kanske trött, känns oavslutad
Wassers medmänniskor bryr sig inte tillräckligt för att upptäcka hans bedrägeri, sådana är vi människor
Fick inte flyt i läsningen även om den var lättläst. Tror det beror på att boken är fragmentariskt berättad.
Receptet kom först i slutet.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2015

Bokfrukost om Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt

karlekens_fyra_arstider-188x300-kopiaEn roman om kärlekens väsen, upplevd genom olika personer i olika åldrar som har det gemensamt att de alla vistas vid den franska orten Le Touquets strand under sommaren 1999. Boken heter på originalspråk Sommarens fyra årstider, en titel som vi enades om hade varit att föredra även på svenska.

Några av rösterna från morgonens boksamtal:

Så väldigt vemodig
Fint språk, lättläst
Jag läste den två gånger
Blandade känslor, tyckte språket var vackert
Skildringen av tonårskärleken kändes självupplevd
En feelgood
Kändes verkligt, riktiga människor
Väldigt fransk
Tyckte de var irriterande att författaren hoppade mellan olika personers perspektiv
Kärlek finns i alla generationer, men tar sig olika uttryck
Underhållande, dock ingen stor litteratur
Hans skildringar av den unga kärleken var innerligare än skildringen av de äldres
Gillade inte titeln! Kiosklitteraturs-titel!
Skrivet för att filmas?
Tyckte bäst om början
Författaren är pretentiös
Gillade boken och googlade staden, kanske jag åker dit
Han nuddar bara vid det riktigt svåra
Tycker om att det på samma strand finns olika människor med olika perspektiv, som ser och betraktar varandra, men som inte har någon aning om varandras själsliv
Gillar de olika beskrivningarna av samma plats
Boken är en bagatell, inget man grunnar på efteråt
Monsieur Rose var min favoritperson, vad hade egentligen hänt med hans dotter?
Jag gillade kvinnan som upprepade mantrat ” Jag har alltid haft otur med män”

Utgiven på Sekwa 2016,  översättning av Sofia Strängberg

Frukostintervju med Eva Rydinger

Härifrån till verkligheten hette den fina roman som blev en av mina favoritböcker under 2016. Naturligtvis måste vi ta reda på vad författaren Eva Rydinger äter till frukost!

frukostGod morgon! Vad äter du till frukost?
God morgon! Jag är en sådan där som gärna äter lite olika saker till frukost, annars blir jag uttråkad. Jag älskar typ vitt bröd med lagrad prästost men eftersom det inte är så nyttigt för min vikt måste jag hitta på lite andra nyttiga varianter också. Kvarg till exempel med färska bär. Eller en knäckemacka med ett skivat ägg. En sak som är helt revolutionerande är vad jag dricker. Fram till för ungefär ett år sedan kunde jag inte vara utan en kopp te på morgonen. Nu har jag nästan helt gått över till kaffe. Svart kaffe ska det vara. Kanske hänger det ihop med att jag har börjat gå upp senare?

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Alltid morgontidningen. DN. Eller läser jag nyheterna på nätet. Det beror på hur mycket tid jag har på mig. Helgerna är det alltid papperstidningen som gäller.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Ja, vad kan det vara? För mig är det nog samma sak som en bra kvällsroman. Eller nattroman. Man vill ju fortsätta där man slutade – och det gjorde man på kvällen!

Vad läser du just nu?
Jag har just avslutat Charlotta von Zweigbergks Fattigfällan. Eftersom jag själv är frilansare var det en obehaglig men uppfriskande läsning om ekonomisk sårbarhet. Nästa roman på tur är Conny Palmkvists senaste roman Vintern. Conny var redaktör för Härifrån till verkligheten, så jag kommer möjligen läsa denna med lite speciell blick. Och jag älskar verkligen hans språk.

Jag tycker också jättemycket om Conny Palmkvist böcker. Fattigfällan har jag inte läst. Vad använder du som bokmärke?
Ett kvitto eller vad jag nu kommer över. Om jag läser en inbunden bok blir det alltid fliken. Och jodå, ett hundöra blir det också då och då. Får jag skämmas nu?

Nja, inte behöver du skämmas inte, du är i gott sällskap. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
I princip sorterar jag inte alls. Möjligen efter format och storlek där pocket har egna hyllplan. Däremot sorterade jag ut lite böcker för en månad sedan. Böcker som inte hade betytt något för mig och som jag visste att jag aldrig skulle öppna igen. När jag väl hade bestämt mig för att göra det så var det en befrielse. Och så mycket plats jag fick för nya böcker!

Hoppas du hittar många nya underbara böcker att ställa i din bokhylla. Tack för intervjun Eva!

Bokfrukost om En sång för Issy Bradley av Carys Bray

issy-webformat-kopiaEn insiktsfull roman om den bottenlösa sorg som drabbar familjen Bradley efter att yngsta dottern Issy hastigt gått bort. Det är vackert, hjärteslitande och skoningslöst närgånget. Alla familjemedlemmar får sin egen röst, sin egen värld och sin egen unika sorg. Brays tar oss med under huden på karaktärerna och jag är alldeles överväldigad av denna fantastiska mångfacetterade roman om en mormonfamilj i Liverpool som drabbas av det ofattbara.

Fast det är min åsikt det, vi var 17! närvarande på bokfrukosten i morse och alla hade sin egen uppfattning om boken. Långt ifrån alla var lika positiva som jag. Här nedan följer några av rösterna:

 

Har svårt att förstå storheten i den här boken

Det var intressant att läsa om en familj i sorg

Det märks att ”mormon-miljön” är välkänd för författaren

Välskriven

Tröttnade till slut på boken, tyckte den blev tjatig

Bra och annorlunda

Varje person kom till sin rätt

Illa berörd, läste bara omkring 130 sidor

En bok om familjen, sorgen och religionen

Blev helt uppslukad av berättelsen

Jag avskydde mormonkyrkomedlemmen syster Andersson

Smärtsamt när pappan i familjen valde andra än familjen i sin sorg

Jätteintressant att läsa om hur det går till i mormonkyrkan

Bröllopsleken i kyrkan där flickorna hade sina mammors brudklänningar var förfärlig

Pappans agerande var svårt att förstå

Blev mest fascinerad av mamman och dottern

Hjärtskärande med den lille pojkens tro på att han kunde få sin syster att återuppstå

Hon lyckades fånga varje barns röst

Jag var så arg på pappan

Mamman gifte sig med en mormon därför hennes egen mor just dött, hon var ensam och sårbar

Pappan gör det har tror är rätt

Pappan sveks också av sina föräldrar när de inte kom hem till Issys begravning

Familjen Bradley lever i en liten värld som så många andra av oss också gör även om vi är något helt annat än mormoner

Tyckte texten var för skrivkursaktig, alla trådar följdes upp slaviskt. Hade inte skadat med en och annan uppföljd tråd

Issys död orsakades egentligen av en serie olyckliga omständigheter

Varför står det på omslaget att det är en humoristisk bok, tragikomisk möjligen men inte rolig alls

Vältecknat persongalleri avseende mormonkyrkans medlemmar, alla människotyper var representerade

Vi diskuterade slutet men av förklarliga skäl kan vi inte säga mer än så. En sång för Issy Bradley är utgiven på Printz publishing 2016, översatt av Åsa Brolin. Boken finns som ljudbok på Storytel, dock på originalspråk.