Världens vackraste man av Lena Ackebo

varldens-vackraste-manBoken överraskade mig positivt, jag trodde den skulle vara mer Bergmansk med uppslitande uppgörelser utan överseende eller tillgivenhet. Trots starka känslor och konflikter var den mjuk, hoppfull och känslomässigt intelligent. Man skulle rentav kunna kalla den för en feelgood, fast relationsroman går ju bra det med. Det är tydligt att Lena Ackebo känner ömhet inför sina karaktärer. Alla känner vi en Mona eller en Barbro, de två systrarna i boken. Det skiljer 9 år mellan dem och deras upplevelse av föräldrarna och uppväxten går stick i stäv. De träffas sällan och när de någon gång gör det, går de varandra på nerverna. Trots detta får Barbro snilleblixten att hon ska ta med sig Mona på en gemensam semesterresa till Mallorca för att de ska lära känna varandra bättre. Hon tror att Monas min är förtjust när hon på julafton öppnar kuvertet med biljetterna, i själva verket är Mona förfärad över att behöva tillbringa en hel vecka ensam med lillasystern.

Båda systrarna är nära att hoppa av, men slutligen sitter de där på ett ganska sjabbigt hotell i Alcudia. Efter en del tjafs tar de sig till en restaurang för att äta en sen frukost. Där på restaurangen träffar Mona Världens vackraste man och blir blixtförälskad. Barbro blir förskräckt och indignerad, hon moraliserar både med ord och i tankar över hur hon tycker att hennes över 60 år gamla gifta syster beter sig.

Jag slukade denna insiktsfulla bladvändare, men min läsning hade kunnat vara bättre. Ungefär när jag var halvvägs genom boken instagrammar Natur & Kultur att en uppföljare är på gång. De lyckas i samma inlägg avslöja slutet på Världens vackraste man, ett slut som läsaren blir varse i det allra sista kapitlet. Min läsning hade helt klart blivit annorlunda om jag inte vetat, så snälla Natur & Kultur, titta på ert inlägg så förstår ni nog vad jag menar.

Boken innehåller en hel del smart och trovärdigt skriven dialog. Tyvärr har man valt Sveriges mest överskattade inläsare, Katarina Ewerlöf, till ljudboken. Ewerlöf läser samtliga böcker med exakt samma intonation och hon när hon läser repliker ser hon till att det låter som om hon deltog i teateruppsättning. Om man gillar radioteater är detta okej, men är man en läslyssnare som vill läsa boken dvs. inte få den uppläst, är hon hopplös att lyssna på.  Jag kämpade på i två timmar innan jag definitivt gav upp.

Och ja, jag kommer absolut att läsa fortsättningen.

Utgiven på Natur & Kultur 2016.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s